Då var det alltså klart,
åker på min  första resa någonsin i övermoron,
Turkiet, Alanya en vecka med min andra del.




"D: Jag är ganska nervös för att flyga.
 Z: Men hjälper det inte att jag ochså är där å håller
din hand?
D: Jo... men tänk själv, skulle det hjälpa att jag höll
din hand om vi stod vid ett akvarium med hajar?"
Hell no!

I torsdags visade sig vårsolen riktigt.
Så underbart, kunde då för första gången
i år öppna fönster nr 2 av 5 i mitt orientaliska rum.
Låg naken i solen med min svalkande smothie.
I fredags var jag ute å sprang för första gången i år,
hur skönt som helst, blev en tur idag med.
 

Lägger in några bilder från min födelsedag då Daniel
tog mig på Big Comedy å Folets Hus.



Dagen efter var det fika, midag och fest som gällde.








Dagen har mest gått åt till att sitta med Catrin
å kolla sista minuten resor,
på torsdag får jag mitt pass;)

Nu är det alltså nog.

Min själ och kropp är ständigt spänd
och stressad så nu har jag bestämt mig för att stressa ner.
Jag är duktig på att stressa upp mig själv och
sätter mig ofta i sådana situationer.
Tar alltid på mig bjudningar för jag tycker det är kul
men stressar alltid in i det sista. Hatar den person jag blir
när jag stressar. Ryter ofta åt nån utan att tänka på det
och vips så börjar kvällen med att nån är less på
 mig (främst Daniel och Renée) utan att jag själv tänkt på det.

Min pojkvän har stått ur X antal gånger då jag letar efter
den där klänningen jag inte kan hitta i min stökiga tillvaro, eller
inte få till sminket. Stått ut X antal gånger då jag ber han vara tyst
och sluta ställa dumma frågor eller att han ska gå å göra
nånting vettigt istället för att  stå å vänta på mig.
Det bara flyger ur min mun när jag stressar, å jag stressar jämt...

Min vänner har till och med börjat planera tider senare
än vad som är sagt för att dom vet att jag ska bli sen...
hatar egentligen personer som alltid är sena,
tycker det är respektlöst, nu är jag där...
De sista veckorna har varit helt otroliga,
började med Öviks helgen,
och började stressa på onsdagen å slutade på söndagen
(var sent till allt bokat)
Ofta sätter jag en tidigar tid för att mina vänner inte ska tycka att
det ska bli sent å därför blir det alltid tight för mig...
Förra fredagen sa jag halv sju, efter träning,
var hemma halv sex och förstod att jag inte skulle hinna,
sa sju, var där kvart över.

Detta är inget nytt, tjejerna säger alltid att jag står jämt
i duschen när jag bjudit till fest eller spel kväll för jag har jobbat
eller tränat innan och gjort en alldeles för dålig tidräkning.

Jag har mycket ångest å vaknar ofta varje morgon av att
jag mår dåligt men kan inte alltid sätta fingret på varför.
Jag kan inte längre titta på en film med min pojkvän
utan att sitta å tänka på allt som ger mig ångest,
(byta bodstad, pengar, känslor, saknad, självförtroende)
jag slappnar alltså aldrig av.
Svårt att somna, svårt att sova, svårt att vakna.

Sen det här att jag tittat på mobilen jämt är inte bara för
att kolla om nån hört av sig utan jag måste hela tiden veta
vad klockan är, även om jag är ledig, även om jag inte ska bort...

Har inte hunnit med hemmet på slutet för jag pendlar mellan 3jobb
och jag ska jämt boka upp mig på träning, utgång, spelkväll,
snacksbjudning, möte med pojkvän m.m.

Nu säger jag absolut inte att jag är den som stressar mest eller
har mest ångest för många i min närhet har det värre,
utan jag säger det att jag har nått min punkt och i framtiden
kommer jag säga nej om jag ser att det kan bli minsta lilla stress.

Jag måste försöka börja må bättre, är less på att må såhär
och jag har ingenaning om stressen är en del i det men jag
ska iaf testa å ser hur det blir i min själ.
Folk brukar säga att när man stressar får man ingen mens,
jag däremot har haft det i över två veckor och det tär på
mig som fan, har fler signalen som kroppen visar för
att den strejkar mot mig. Dags att lyssna, dags att ta hand om sig själv.

Att åka en helg till ett ställe där klockan inte finns,
där att läsa en bok är det som fyller dagen,
det är min dröm just nu.
(Kom gärna med tips hur man slappnar av när man är ledig)

Hatar den personen jag blir, vill vara trevlig igen.
Efter denna födelsedags-späckade-helg är det nog.

Lägger ändå in några bilder från stresshelgen.
Övik


Austinpowerfesten



/Z

Stegen lät inte längre stolta som dom brukar göra i klackar,
det hördes bara som ett eko mot det träliknande golvet.

Han skulle alltså inte vara min chef längre?

Han skulle alltså inte leda mig längre?

Chef-kollega-vän
Sida vid sida i 3år var nu alltså över.

Tårarna gick inte att hålla tillbaka

men allt kunde jag inte släppa ut, inte där, inte då.

Tankspridd-förvirrad-frustrerad

Känner mig vilsen, mer än vanligt,

känner mig frusen, mer än vanligt...

Vet inte vad jag vill eller vart,

Funderar på att dra... varje dag.

Han ska alltså inte vara min ledare längre?

"Du är spännbandet kring Arctura."