Ja mitt hjärta skriker nu, det brister.
Känner verkligen att det var längesen jag
grät nu när tårarna runnit några dagar, har mått
oförskämt bra en längre tid eftersom jag inte alls känner
igen gråten.

Nu är det såhär att jag har ett val att göra,
hur jag än gör så skär det i hjärtat.

Tanken på att Daniel ska sitta hemma här själv på
julafton får mig att må dåligt och få ångest,
men tanken på att inte få träffa Grim och min familj
över jul som jag vill och redan har lovat får mig att
må dåligt och får ångest.
Med andra ord, Daniel fick inte ledigt till jul.

SPAR på kommentarer som; det får man ta när
man flyttat 70mil hemifrån.

JAG VET det, det är inte bara de, det är inkompetenta
chefer som jag spyr över.

En kollega sa för ett tagsen att han kunde ta Daniels
dagar kring jul om Daniel inte skulle bli ledig, för han ville
ha fler timmar. När schemat är lagt så är konstigt nog denna kille
ledig som vill jobba och Daniel är på schema som vill vara ledig,
hur kunde det bli så???

Jag blev skitledsen och grät och kunde liksom inte få in senariumet
i huvudet. Han är ledig 3dagar innan jul + julafton
men jobbar 25,26,27. Så jag bad Daniel kolla om han kunde byta
eller iaf ta ledigt dagen efter jul så kunde han åka upp dag tidigare
än mig och åka hem 2 dagar innan mig, så kunde han iaf vara hemma
över julafton. Tanken var att jag åker natten till 23 och åker
hem morgonen den 27 (på Daniels födelsedag)

Så i veckan har jakten på att få bort EN dag varit
igång. Denna killen som ville jobba hade redan hunnit fått
förfrågan från en annan så han jobbar redan, Daniel har mailat
alla som är ledig och messat en tjej, utan resultat.
På ett möte igår så berätta dom att man inte får byte pga av strul förut
och anledningen till att han inte fick ledigt var för att alla med barn
går före.

Okej, visst, fan, jävla skit, det förstår jag väl men när det inte längre
handlade om att få ledig mellan 22-27 utan om en dag,
den 25, som inte var en stängning för alla som vill ut
utan en öppning.... men hur mycket jag vrider och vänder,
ältar och gråter så får han inte ledigt.

Min plan var att han tar ett tåg natten till 22 och åker hem med
ett nattåg på julafton men ne... det blir för kort och trist.
Så ja....
Jag kan inte få in att jag måste lämna Daniel här eller
ringa och säga till mamma att jag inte kan komma.
Daniel har sagt fleeera gånger att jag måste åka hem och att
jag måste träffa Grim. Och självklart vill jag det,
men vem hade lämnat sin älskade hemma över julafton??
Känner mig så jävla självisk om jag åker...

Jag har firat jul med Daniel familj i 3år,
och det handlar inte om att jag måste vara med Daniel
och är som fastklistrad på han utan det handlar delvis om
att hemma hos min mamma är det mer fest än jul, hos pappa
är det liksom ingen jul då hans kvinna har jobbat julafton 5år i rad
och då vill han bara vara hemma, bjuder liksom inte över mig å min bror.
Jag har sagt till mig själv att jag inte ska fira traditioner hos mamma för
på sista april, midsommar, påsk, jul m.m har det alltid varit
fylla, tjafs och bråk.

Så när hon frågade mig nu blev jag bara tyst, sen sa hon att brorsan
och hans Jennie å lille Grim skulle vara där och det skulle vara en lugn julafton
med bara oss, inte Lennarts barn med barn utan bara vi,
självklart vill jag det sa jag,
men hur skulle jag kunde ringa nu och säga att jag inte kan komma,
hur skulle jag kunna säga till min bror att jag inte kommer
träffa Grim första gången till jul?
Jag ringde mamma för att berätta att Daniel inte fått ledigt
men dom skulle iväg på middag så jag kunde inte berätta då,
ska ta det imorn...

Grejen är den att jag kommer ju åka hem, tror jag,
men det skär i mitt hjärta...
Känner mig så jävla dum och självisk... fy fan...